Fotografi.
Har alltid haft ett stort intresse för det estetiska. Alltid målat mycket, även om jag måste erkänna att det är inget jag är bra på. Och fotograferat. På den tiden då det var analogt så fick jag höra att jag skulle fotografera mindre, för det kostade en förmögenhet att framkalla alla dom foton som jag tog.

Men våren 2007 så var jag stolt. Då köpte jag min första digitala kamera som var en Samsung L700. En liten kompakt sak med ISO-tal som idag får en att gråta av besvikelse. Men jag hade sparat ihop den själv med jobb. Den här lilla saken följde mig överallt och gav mig enbart mersmak. Samma år köpte jag en Canon EOS 400D.
I dagens mått mätt så är den sämre än en iPhone 5. Men den lärde mig mycket om att fota manuellt.
Och med att bli introducerad i den digitala världen så öppnades mycket med photoshop, och senare Lightroom vilket är programmet jag använder mest och tycker bäst om.

Det har tagit år att komma dit man är idag. Personligheten och tycket förändras. När jag 2007 hade min 400D så var jag i vad man kan kalla en mörk period. Jag tyckte det mörka och nästan övergången till blått var snyggt.
När jag idag tittar tillbaka så undrar jag hur fan jag någonsin kunde tycka att det var en bra idé. Även sönderredigerade bilder vad som gäller kontrast och att skapa en oskärpa. Gärna urmatade och svartvita med en färgklick...
Mår lite illa när jag tänker på det...



Har senare gått igenom en Canon EOS 40D och är nu inne på min Canon EOS 7D. Jag föredrar uppenbarligen Canon. Fast har man köpt en del objektiv till ett system, så är det ganska kostsamt att byta. Har testat Nikon, men föredrar Canon. Enligt eget tycke så är Nikon lite som Michael Kors. Ett märke man vill synas med, men vad betyder det egentligen?
Canon är hårdarbetaren. Gruvarbetaren som blir smutsig, gör ett viktigt jobb men som glöms bort.
Fast skall inte påbörja en Canon/Nkon diskussion som är vanlig inom fotografin. Lite som Playstation eller Xbox.

Spel.
Kort och enkelt. Jag har alltid spelat Tv-spel. Jag är så gammal att jag hade Nintendo och Super Nintendo när jag var liten. Man spelade Super Mario och funkade inte spelen fick man ploppa ut dom och blåsa. Och på den vägen har det fortsatt.
Numera spelar jag mest på datorn, men äger fortfarande mina gamla xbox och playstation. För att fortsätta på den tråden upptill så gillar jag både ock, även om jag inte använder Nikon.

Det har alltid varit ett sätt för mig att koppla av. Koppla bort världen för en stund och försvinna. Även att läsa.
Föredrar rollspel där man kan utveckla sin karaktär mer än dom linjeformade handlingarna. Och nu när spelen utvecklas med vilka beslut man fattar så ändras handlingen så är det mer spännande än någonsin med spel.
Hade jag haft råd hade jag köpt ett Playstation 4. Dom har bättre exklusiva spel än Xbox där just dessa spel där dina beslut spelar roll. Men mycket lär nog utvecklas. Dock spelar jag mest Fallout 4 just nu.